Bordertown.
Såg klart filmen för bara några minuter sen.
Är fortfarande lite chockad, har en obehaglig känsla i kroppen.
Hur kan människor behandla andra människor så rått, desperat och hänsynslöst?
Hur kan man undgå att bry sig om att flera tusen människor mördas runt om i världen?
Hur kan myndigheter och människor bara stå och se på?
Filmen handlar om unga kvinnor som arbetar i fabriker nära gränsen mellan Mexico och USA.
Om hur fabrikerna hålls i gång 24 timmar om dygnet.
Om hur deras dåliga arbetstider är.
Men framförallt så handlar den om att de är så urfattiga och värd så lite att ingen bryr sig nämnbart om det faktum att många av dem, flera tusen, mördas, våldtas eller misshandlas på vägen till och från jobbet.
Det värsta av allt är att filmen är aserad på verkliga händelser OCH tillägnad alla de kvinnor som faktiskt mördats i Juárez, Mexico.
Ingen vill att morden ska klaras upp eftersom att mer eller mindre alla tjänar på kvinnornas arbete, och de finns inte några val för kvinnorna. De måste arbeta för att överleva. Myndigheter, fabriker, polisen, USA, Mexico, alla tjänar de på att frihandelsavtalet finns kvar, alla tjänar de på kvinnornas arbete, alla utom kvinnorna själva.

Jag blev så tagen av filmen.
Så påverkad.
Det är som värdsta mardrömmen, men för många är det verklighet.
Den ständiga skräcken, att hela tiden vara på sin vakt, att inte kunna lita på någon.
De har ingen möjlighet att gå till polisen, det är värre än mycket annat.
De kan inte klaga hos myndigheterna.
De har ingen och kan inte göra något åt sin situation.
Över hela världen finns det människor som saknar kontroll över sitt eget liv, männikor som lever i missär men de lever i alla fall. De har sin familj, sina vänner som är i samma sits.
Det är så läkigt och skrämmande att jag kanppt vill tänka på det.
Är väl därför det  fortsätter, det är obekvämt att ta tag i problemen, det är bara toppen på ett isberg som är synligt.
Vad händer om man gräver djupare, finns det någon möjlighet att reda upp alltihop?

Det låter löjligt jag vet, men jag skulle ändå vilja kunna göra skillnad, för åtminstonde några.
Det finns så mycket som man kan göra, det finns så många som försöker göra något bra.
Om alla som har möjlighet valde att stötta olika projekt, organisationer och företag som försöker hjälpa utsatta människor runt om i världen, så kanske, kanske, skulle det hjälpa i alla fall några människor till ett bättre liv.

Sanningen är livsfarlig i många fall, men vad händer om ingen vågar ta steget och bryta tystanden?

Små saker gör skillnad även de, så gå ut och gör skilland, hjälp människor på alla sätt och vis.
Kanske kan du rädda någons dag, eller liv.

Puss & Kram
Jsan