Jag kan ju börja med att säga att jag tycker att det är helt rätt att det diskuteras genusaspekter, jämlikhet och allt inom ämnet, men jag blir ändå alltid förbannad under tiden. För det är alltdi detta ständiga tjat om att vara kritisk mot forskning, mot vilka tankar som ligger bakom och så vidare. Visst, men är någon kritisk mot genusforskningen och dess pålitlighet? Vilka är det som är verksamma på det området? Är forskarna där helt objektiva, är någon det? Under föreläsningens gång blev jag mer och mer irriterad och trött, visst är det bra att försöka få kvinnor mer jämlika med männen, det klart att det ska vara så. Men till vilket pris? Spelar det ingen roll vilka konsekvenser det får? Kan världen bli helt rättvis eller blir det bara en förskjutning av orättvisan? För vad är det för objektivt och rättvist i att gå efter kön? Visst, männen har haft företräde framför kvinnor väldigt länge, men blir det mer jämlikt och rättvist av att vi vänder på det och ger kvinnor en massa fördelar istället? Vad hände med konpetensaspekten? Har någon tänkt på att många som sitter som VD eller i en bolagsstyrelse förmodligen har gedigen erfarenhet? Att det också krävs? För ärligt, en äldre man på 60+ med ett helt livs erfarenhet inom området är kanske mer lämpad än en 30 åring som nyss blivit färdigutbildad. Det krävs erfarenhet och kompetens, sen spelar det väl ingen roll om det är en kvinna elelr en man, för det är inte det som avgör. För ärligt, företag vill tjäna pengar, right?! så dom vill ha den som är bäst lämpad för jobbet och som på så sätt ser till att de tjänar pengar, gärna massor med pengar! Och om det komemr in en riktigt duktig kvinna, som vet exakt vad hon sysslar med, varför skulle en mas bli vald före henne? Okej om de har samma utbildning, referenser m.m. Då kanske det blir andra saker som avgör, och då kanske mannen väljs före kvinnan, men det är inte självklart det heller. Men idag diskuterades positiv särbehandling, vilket ändå är mer godtagbart än kvotering. Jag menar, hur ska vi lyckas skapa ett jämlikt samhälle om vi kvoterar in den bäst lämpade inom en viss grupp bara för att det finns för få av just den gruppen. Vore det inte bättre att se till att alla har chansen att plugga vidare och utbilda sig, se till att den bäst lämpade för ett jobb får det. Tycker att det alltid ska handla om kompetens, vem är bäst kvalificerad och lämpad för jobbet? Hur skulle det kännas att bli inkvoterad? det vore ju om ett slag i ansiktet! Du tillhör en grupp som är underrepresenterad inom vår bransch och därför får du jobbet, som om du inte var bra nog att skaffa dig det på egen hand! det rä ju som att säga att du inte kan. Det gör mig förbannad. Inser att det finns en annan sida också, för dem som försökt men inte kommit någonvart kan kvotering eller positivsärbehandling vara bra, de får chanser som de aldrig fått annars. Men leder det till rättvisa och jämlikhet? För kommer ALLA, att få samma chans? Jag skulle i alla fall vilja få jobb för att jag är jag och jag var bäst för just det jobbet bland alla dem som sökte, jag fick en chans för att jag förtjänade den och inte för att jag föddes som kvinna, för var finns rättvisan i det? Inser att allt har två sidor och att jag förmodligen missat miljoner andra synvinklar, men jag gav bara uttryck för mina tankar som kom upp under föreläsningen, som egentligen kanske inte gav något av materiellt värde för framtiden eller ens för utbildningens fortsättning, men det vet jag inte än. Känns dock bättre nu. Hmm, undrar om det finns någon som läst hela det här, i så fall kan jag tala om att jag är imponerad, för det blev nog mkt babbel. Har inte lärt mig något nytt under dagen som gått, vilket känns trist. Menmen, en ny dag imorn.